Tillbaka
Ett reportage i Länstidningen den 8 /12 :
Islandshästen – en riktig härjedaling
VEMHÅN LT 071208
![]() |
Peter Lundmark med Stormur, som han tävlar med, och Garpur.
|
![]() |
Garpur äter hösilage och fick ett täcke på sig efter regnrusket.
|
På gården "Östiberget" i byn Vemhån i Vemdalsfjällen bor Helena och Peter Lundmark med två barn, 13 islandshästar, två hundar och fem katter. De driver Vemhestar sedan 2001 med ridskola och turridning. Mormor och morfar bor också på gården och driver sedan 1974 Vemhåns Fiskecamp .
– Det är ett dygnet-runt-jobb, säger Helena Lundmark.
Det dröjer inte länge förrän man märker att dessa människor verkligen älskar islandshästar. De rider, lever, jobbar med och andas hästar. De är aldrig ledig från hästarna, för när de är lediga ser de på tävlingar och läser böcker om hästar.
Att Helena och Peter Lundmark bor på en hästgård och föder upp islandshästar, kunde de nog inte tro för tio år sedan. I alla fall inte Peter Lundmark. Han hade knappt suttit på en häst. I dag är de båda utbildade B-instruktörer för islandshäst genom Svenska Islandshästförbundet, de driver ridskola, sommarläger och tävlar själva med sina islänningar. I Härjedalen finns många turridningsföretag men Vemhestar i Vemhån är det enda företaget i Härjedalen som har auktoriserad turridning för islandshästar. Det innebär att de är utbildade och följer regler som Svenska Islandshästförbundet satt upp.
För Helena Lundmark har hästar alltid funnits. På ridskolan i Vemdalen fanns det några islandshästar som hon red när hon var liten. Då hon hade skolios gick islandshästens speciella gångart tölten bra, den var bekväm för ryggen. Ridningen blev som en rehabilitering.
När paret träffades 1998 smittade Helenas hästintresse av sig på Peter. Bara efter ett halvår köpte han den gamla tävlingshästen Ivan. Nu är även han fast och har sedan länge övervunnit sina hästnojor.
– Jag var livrädd för hästar. Men islandshästar är mindre, så då gick det bättre, säger han.
Även dottern Vendela, 7 år rider på hennes egen Welsh mountain ponny Brenin. För henne har ridningen varit och är en stor hjälp och rehabilitering då hon har vissa fysiska handikapp. Hon är hjärtopererad, shuntopererad, har balansproblem och även en synskada.
– Ridningen ger henne balans, koordination och självförtroende, berättar Helena Lundmark.
– Och mod flikar Peter Lundmark in.
Deras son Lukas 2 år, sitter lite då och då på hästarna men har inte börjat avancera än.
Innan Helena och Peter Lundmark fann varandra och hittade till gården utbildade sig Helena Lundmark till Internationell turismekonom, och jobbade inom hotell- och resebranschen i flera år. Hon har pluggat i Uppsala, Stockholm, London, München, Paris, Aix-en-Provence och Alexandria.
– Mycket av det jag lärt mig har jag användning för, marknadsföring till företaget och språket genom att vi har mycket turister här. Det är väl egyptiskan jag kanske inte har så stor användning för, säger hon.
Helena Lundmark är även auktoriserad Härjedalsguide, godkänd ID-kontrollant och Chip-märkare för häst av Svenska Hästavelsförbundet. Peter har tidigare jobbat inom reklamvärlden och har en utbildning inom turism och handel.
Helena Lundmark berättar att islandshästarna trivs väldigt bra i klimatet i norra Sverige, det är likt Island. Även terrängen passar islandshästen perfekt. Eftersom de alltid föds upp i flockar blir de trevliga och lugna. Unga och gamla hästar lever tillsammans och fostrar varandra. Det är deras naturliga beteende.
– Hästar som föds upp ensamma blir oftare otrevliga och farliga, säger Helena Lundmark.
På Stuteri Östiberget finns tre flockar. Fáfnir leder vallackerna och Sirri är ledarstoet. Åldringarna Prudur och Venus går för sig själva.
Alla hästar har isländska namn och sedan 2000-talet finns en regel som säger att de måste registreras med ett isländskt namn.
För två veckor sedan fick de en nykomling till gården, ett 6 månader gammalt sto från Island. Det var ett av 22 föl som räddades från slakt genom Ósk-hjälpen, en svensk hjälporganisation som räddar föl.
Deras mammor var så kallade blodston, vilket betyder att stona tappas på 4,5 liter blod i veckan när de är dräktiga. I blodet finns hormoner som används till djurfoder i USA, hormonerna gör slaktdjuren större. På Island är detta en stor industri som många tjänar pengar på. Men hjälporganisationer har startat som importerar fölen till Sverige och säljer de till svenskar.
Både Helena och Peter Lundmark tävlar med sina islänningar, och de är mycket därför de föder upp hästar själva, det är dyrt att köpa bra tävlingshästar. De kostar ungefär lika mycket som en ny bil eller mer. De säljer även hästar till folk med hästvana som vill ha en tävlingshäst.
Under somrarna anordnar de ridläger för, mest är det tjejer mellan 10-18 år som kommer men i somras hade de även ett ridläger för vuxna, med en kille.
Killarna är få i denna, Sveriges största sport efter fotbollen. Man kan fundera varför.
På Island anses ridning mer manligt än det är i Sverige.
– Ridning är tufft och fartfyllt. Det är konstigt att det nästan anses fjolligt här, säger Helena Lundmark.
På Östiberget går hästarna ute året om. De har stora hagar, vindskydd och uppvärmda vattenkoppar. Att hästarna är frigående sparar på både tid och pengar, de slipper mockning och maten, stora hösilagebollar, kör de ut med traktor i hagarna.
– Det som tar tid är att träna hästarna, säger Helena.
Men det kostar att ha hästar. De största utgifterna läggs på försäkring, hovslagare och veterinärbesök.
Som ett föl som hade brock på magen och var tvungen att opereras. Det skulle ha kostat 16 000 kronor utan försäkring.
Hur hinner ni med allting?
– Det är en livsstil. Och så har vi en mormor och morfar som ställer upp. Både jag och Peter är energiska människor, vi gillar att göra saker, vi skulle inte bara kunna sitta på ett kontor, säger Helena Lundmark.
– När man får ett handikappat barn så går man antingen ifrån varandra eller så blir man väldigt sammansvetsade, säger hon.
Sammansvetsade är vad de verkar vara.
Carin Selldén
carin.sellden@ltz.se
Fakta :
Islandshästen
Islandshästen är inte högre än en ponny, men räknas faktiskt som en häst. Mankhöjden är ca 125 – 145 cm, det är en seg och uthållig hästras som avlats fram på Island under 900-talet och har sitt ursprung från de hästraser som på den tiden fanns i Europa och Asien. Islandshästen har i regel fem gångarter; galopp, skritt, trav, tölt och flygande pass. Alla islandshästar har inte tillräckligt med pass för att den ska vara värd att träna fram. Man kategoriserar islandshästen i fyrgångare (skritt, trav, galopp och tölt) och femgångare (+ flygande pass). Det finns även några få tregångare som inte har någon naturlig tölt, utan går i så kallad grispass. Från början hade alla hästraser dessa gångarter med dem har försvunnit i och med aveln.
När en islandshäst lämnat Island får den inte komma tillbaka igen, på grund av smittrisken och viljan att hålla rasen ren. Vikingarna från Norge och Shetlandsöarna som seglade till Island kunde bara föra med sig ett fåtal djur. Det är mycket troligt att hästarna som fördes till Island var utmärkta rid- och arbetshästar.
Hästar togs till Island under ungefär 70 år, men år 930 förbjöds importen av hästar till Island. Detta har medfört att islandshästen är den mest renrasiga hästen i världen.